flying kite

2012-08-29 15:24:00

You figure it out.

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Before

During

After

2012-08-28 20:44:15

Bare with me!

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Jag vet, jag vet...

Jag har varit M.I.A.

Men det har hänt STORA saker och jag har varit i mitt älskade Nybro några dagar.

Jag kommer blogga mera och mycket -

I promise!

(Hör du det nu Ida?)

2012-08-21 19:04:37

It's complicated

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Ibland blir jag så irriterad på mig själv.

Och ju mer irriterad jag blir, desto mer irriterad blir jag.

Jag ska försöka förklara.

Utan att säga direkt vad som har hänt, så kan jag säga att det är något jag strävat efter i snart tio år.

Och nu har det alltså hänt.

Jag borde hoppa av glädje, sväva på små moln och allt det där, ni vet.

Men jag känner mig nästan mest tom.

Visst, det pirrar lite, men jag svävar inte.

Jag känner vemod.

En tyngd jag känt i snart tio år har ersatts med en annan tyngd.

Något slags dåligt samvete.

Och också en vag känsla av att hoppa fallskärm utan att veta om fallskärmen kommer veckla ut sig.

Nånstans har det alltid varit en trygghet.

Och jag knarkar trygghet.

Jag blir alltså irriterad på mig själv för att jag inte reagerar starkare, mer.. euforiskt.

Och så blir jag irriterad för att jag är irriterad på mig själv, jag är ju bara mänsklig.

Jag ska släppa taget om något som varit en stor del av mitt liv under en väldigt lång tid,

det borde inte vara så konstigt att det känns lite dubbelt.

Och än så länge är allt inte 100% klart, och innan det är det så kan jag inte slappna av.

Det låter skitlöjligt och emo och som att jag vill göra mig till ett offer eller en martyr,

men...

Kan något skita sig så brukar det göra det.

Det är faktiskt så för mig.

Jag lovar.

Och det suger.

2012-08-19 00:34:09

Pssst...

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Jag är också sjukt nöjd över en överraskning jag har gjort (japp, hand made) till Martin när han kommer hem imorrn.

Längtar tills dess!

2012-08-19 00:09:00

Victor/Victoria

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Idag har jag känt mig en smula grabbig måste jag säga.

Martin är i Göteborg över natten, så jag satt själv och kollade när Premier League körde igång.

Sen jag träffade Martin har jag börjat följa PL och fastnat för det.

Riktigt gutt att det har börjat igen.

Så här satt jag, i bara underkläder, kollade fotboll och käkade chips å dipp.

Jag försökte även trycka i mig lite rester från gårdagen som jag naturligtvis åt direkt från burken utan att värma upp. Mest gjorde jag det för att samvetet sa till mig att man inte ska äta chips till middag.

Det gick sådär.

Men jag drack inte öl, det fanns lagom till ett glas rött kvar från igår, så det slank ner.

Jag var ju tvungen att sätta gränsen nånstans liksom.

Men hade det funnits Corona hemma så hade jag nog fan tagit den istället.

2012-08-18 10:45:00

När katten är borta...

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

...brukar jag äta sånt som han inte tycker om.

Förra gången blev det ägg- och laxmacka med hovmästarsås.

Jag är en sån jädra rebell.

2012-08-17 16:03:00

Pojkvagina och flicksnopp?

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Det här med "hen" alltså.. Det gör mig tudelad.

Jag kan köpa det i text, te.x. i ett stycke som "...detta gör att hen blir skyldig att betala" istället för "...detta gör att hon eller han blir skyldig att betala", där fungerar ett neutralt genuspronomen utmärkt.

När det sedan kommer till att identifiera sig med ett kön, det är där jag är splittrad.

Jag tror inte på att alla ska dras över en "hen"-kant. Det kommer bli lika förvirrade för män och kvinnor, flickor och pojkar som det är för transsexuella nu.

Ett barn utan könsidentitet har goda utsikter för en framtid med många personliga kriser.

Jag har en vän som berättade för mig att hon på ett s.k. mammaforum haft en diskussion med en annan mamma om vilka kläder flickor och pojkar ska ha. Vännen ifråga har en dotter som är precis tokig i rosa, något som den andra mamman tyckte var helt fel. Hon (mamman) sa också att hon och hennes snubbe hade döpt sitt barn till Kim, och att det själv skulle få bestämma om det var en flicka eller pojke när det blev vuxet.

Jag blev lite rädd av detta.

Är det så hemskt att flickor vill vara flickor och pojkar vill vara pojkar?

Visst, stereotyper har väl kanske aldrig fört samhället framåt, men om en tjej tycker om rosa kan hon väl få ha rosa? Gillar pojken att leka med bilar ska han väl inte bli påtvingad en barbiedocka?

MEN, vill flickan också leka med bilar, rymdskepp och vad mer det nu är pojkar anses gilla, så är det väl självklart att hon ska få göra det!

Min poäng är att ingen ska bli påtvingad en könsroll, inte åt något håll.

Det ska inte ligga någon negativ värdering i att vara vare sig hon, han eller hen.

Om nu "hen" ska införas, låt det vara en 18-årsgräns på det.

När man är 18 får man rösta och gå på krogen, då bör man också anses vuxen nog att inse vilken könstillhörighet man har.

Jag vill inte lära mina barn att det heter pojkvagina och flicksnopp,

jag vill lära dem att vara trygga i sin sexualitet och i sig själva,

oavsett vad de är för personer.

2012-08-17 11:48:00

Det där med dofter.

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Det där konstigt det där med dofter,

hur de kan framkalla minnen och känslor.

Jag vet inte vad den lila och rosa blomman på bilden heter,

men den fanns i Kaxgärde när jag var liten.

Och nu har jag den på bordet här, och varje gång jag går förbi den så

doftar den lite svagt och fyller mig med någotslags skönt och mysigt vemod.

Likadant är det med liljekonvalj.

Liljekonvalj är mormor.

Och när jag öppnar ett nytt kaffepaket tänker jag på mamma,

den doften är så oerhört förankrad med henne.

Pappa är mer... olja.

Men det är också bra.

2012-08-17 11:40:00

Fylld franska.

Kategori: Äta bör man

Okej, jag tänker härmed leverera mitt första recept.

Det är hur enkelt som helst, alldeles lagom att käka på kvällen.

Typ till en film när det regnar, som vi gjorde igår.

Man skulle kunna säga att det är en upphottad version av varma mackor.

Du behöver:

2 dl majonäs
2 msk chilisås
typ ½ purjolök (jag använde rödlök för det fanns hemma, men jag tror att purjo blir ännu godare)
ca 200 g rökt strimlad el. tärnad skinka
1 liten burk ananas (tror det är 4 skivor)
ca 6 st körsbärstomater
salt & peppar
1 formfranska
2 dl ost (eller mer om man gillar det, som jag)

Gör såhär:

Sätt ugnen på 225 grader.
Blanda majonäs, chilisås och lite av ananasspadet. Strimla purjo och skinka och rör ner. Skär slutligen ananas och tomat i bitar och vänd ner. Smaka av med salt och peppar.
Skär formfranskan i ganska grova skivor, men inte ända ner, utan lämna botten odelad. Lägg den i en ugnssäker form. Fyll sedan med skinkblandningen mellan skivorna. Toppa med ost. Jag slängde på lite färsk oregano för det fanns hemma.
Sen är det bara att slänga in det i ugnen i ca 10 minuter och därefter smaska på!

God speed!

2012-08-16 22:21:38

höhö

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

2012-08-15 20:32:16

Huanameja

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Det är ingen bra ryggdag idag.

Nu har skiten spridit sig via nacken upp till skallen.

Spänningshuvudvärk, we meet again.

Jag hatar dig.

2012-08-13 23:01:49

Starstrucked.

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

I helgen var jag bjuden till att medverka på den fenomenala Ylva Byrmans avskedssammankomst.

Detta var en stor stor ära, och en aning bisarrt då jag aldrig träffat huvudpersonen i fråga.

(Ylva Byrman är alltså språkbloggare på SvD, en blogg jag följt länge och beundrar.

Hon sätter ord på det jag inte kan förklara. Hon är lite av en idol, jag vet, nördigt.

Du kan läsa mer här:http://blog.svd.se/sprak/ )

Så, vad gjorde jag då där?

Hur nästlade jag mig in i detta intima event för de priviligerade?

Jo, det visar sig att min kära vän sedan gymnasiet Josefin Snygg bor tillsammans med Ylva Byrman!

Vi konstaterade detta genom facebook, då Ylva (japp, vi är numera on first name basis) "gillat" något Josse hade skrivit, varpå jag genast mailar Josse och frågar ut henne om saken.

Någon månad senare träffar jag Josse på tågstationen i Alvesta där vi båda skulle byta tåg.

Hon stod där med en hund, jag med en cigg.

Hastigt och lustigt bjöd hon mig till detta event, och i ärlighetens namn tror jag inte att hon var så jätteallvarlig med sin inbjudan, men jag tänkte inte låta det passera.

Det var för stort.

Jag peppade länge.

Gick upp till Johanna och Henning innan jag gick dit och stillade nerverna med ett glas rött.

Sen bet jag ihop och begav mig.

Ylva var jättetrevlig och kvällen var lyckad.

Möjligen kan hon nog ha tyckt att jag var något märklig

som genast presenterade mig som hennes fan.

Jag vet inte, men det kanske inte är något som språkkonsulter hör varje dag.

Jag bjuder på det.

Lätt värt.

2012-08-13 22:38:32

"Jag är din bestis, och komer vara lenge"

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Det var orden som stod på ett rödmålat hjärta som jag fick av Frida på alla hjärtans-dag någon gång på lågstadiet.

Jag har det fortfarande kvar hemma i Nybro.

Och vad rätt det skulle visa sig vara.

23 år senare räknar jag fortfarande Frida som en av mina absolut närmaste.

Hon fanns där under den värsta tiden i mitt liv, var en av anledningarna till att jag fixade det.

Kanske den största anledningen.

Vi pratar inte om det längre, jag vet inte ens om vi pratade om det då,

men jag kommer alltid vara tacksam för det.

Alltid.

Vi kanske inte umgås på samma sätt som innan,

men det är så det blir,

ni vet,

livet och sånt,

men det behövs inte.

Jag vet var jag har henne, och jag hoppas hon känner likadant.

Hon är fortfarande en av dem som känner mig bäst i hela världen.

Hon är en av mina konstanta,

en av dem som varit med hela vägen.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;

alla borde ha en Frida.

Och det jag egentligen skulle berätta var att hon tog en impuls- och snabbvisit till Malmö i lördags, och att vi hängde då.

Det var kul.

Önskar att jag hade scannat in bilderna från när vi slutade ettan på lågstadiet och hade vårt marina tema, båda uppklädda i sjömans-inspirerade flickkläder,

men i arkivet hittar jag dessa godingar från 2008 och 1997.

2012-08-12 02:42:58

Damn!

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

How I love that man!

2012-08-09 18:04:05

där varken livet eller döden når mig

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Alla har vi väl ett ställe som gör oss lugna?

En liten oas som kanske inte verkar mycket för omvärlden, men som för dig är det vackraste, mest harmoniska stället i världen.

För mig är det Kaxgärde, släktgården som varit i familjen i sex generationer.

Där lekte jag och min kusin som barn och somrarna tycktes vara för evigt.

Och så är det det där med stenmurar. Jag älskar stenmurar!

Jag fascineras över allt arbete som ligger bakom och hur många det finns.

Det är märkligt att man kan hysa en sådan kärlek till en plats.

Än märkligare är det att jag känner någon form av tacksamhet till den.

Men det gör jag.

Jag är tacksam för barndomstiden där,

och tacksam för att jag alltid kan komma tillbaka.

2012-08-09 12:52:12

WOOOPAAA!

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Grattis grattis grattis fina vänner till förlovningen!

2012-08-08 21:25:31

Att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Den här stackars humlan har suttit mosad mellan vår balkongdörr och dörrkarmen i en mindre evighet nu.

Den har fått mig att fundera på en sak som jag titt som tätt återkommer till;

det där med att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle.

I humlans fall handlade det ju dock snarare om att den var på fel plats vid fel tillfälle.

Den första och mest livsavgörande gången detta händer är såklart att man varit den spermie som lyckats ta sig igenom ägget först, men om man tänker på det så är det bara början.

Alla förhållanden, vänskaper, jobb och betydligt mindre petitesser än det avgörs av tillfälligheter.

För jag har oerhört svårt att tro att något skulle vara förutbestämt.

Vissa gånger kan det visserligen kännas så,

när något händer som blir så jädra bra att det omöjligen skulle kunna ha hänt utan en styrande hand.

Mötet med kärleken tex.

Men om man seriöst tror på det, ptja, då är man ju mer eller mindre religiös.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är en skrämmande eller häftig tanke, det där med tillfälligheter.

Jag är ju egentligen en sån som vill ha kontroll över saker och ting, så ur den aspekten så skrämmer det ju skiten ur mig.

Men när man ser på sitt liv som en serie av händelse som liksom är en kedja där saker och ting utvecklas ur varandra så är det faktiskt ganska häftigt.

Dags att ta bort humlan.