Det är något visst med att hålla en bebis.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
När jag var hemma i Nybro passade jag också på att hälsa på Frida, Micke, Svante och lilla Lotta.
Jag reagerar alltid jättestarkt rent fysiskt när jag håller en bebis.
Hjärtat börjar slå snabbare och jag blir liksom helt upprymd.
Det är märkligt det där, jag vet inte om alla kvinnor reagerar så, att det liksom är biologiskt.
Man vill liksom hålla den där lilla varelsen så nära som det bara går.
Och jag får alltid lyckokänslor när bebisar somnar i min famn.
Det känns som en bekräftelse på att de tycker om mig, att de känner sig trygga.
Samtidigt är man ju såklart alltid rädd för att de ska typ gå sönder.
Man väntar sig nästan att huvudet ska trilla av om man råkar släppa stödet för nacken en halv sekund.
Jag undrar hur jag kommer bli som mamma.
Garanterat en sån som oroar sig en massa,
men annars helt okej tror jag.
