Jag har nog alltid ansett mig själv vara en ganska fördomsfri person.
Jag vill tro att jag inte dömer någon (det finns såklart vissa moraliska kryphål här), för jag anser att de flesta handlingar är en konsekvens av någonting annat.
MEN.. jag har kommit på att jag inte är så himla fördomsfri och bra. Inte alls faktiskt.
Det finns människor jag dömer utan att blinka, det är dom utan någon smak. Jag menar inte kläder eller så. Jag menar inte ens dom med dålig smak. Jag menar dom som inte har någon smak alls.
Detta gäller då framför allt böcker, inredning och musik.
Kommer jag in i ett hem så är naturligtvis inredningen det första jag tänker på. Kanske inte ens inredningen egentligen, utan om det finns någon känsla där, någon tanke liksom. Känns det hemmigt och personligt eller inte? Jag har väldigt svårt för när det bara är ett ihopplock av saker som inte harmonerar med varandra på ett eller annat sätt. Jag har faktiskt lite svårt med mitt/vårt eget hem just för att jag kan tycka att jag inte alls fått till den där hemmiga känslan jag trivs så mycket i. Mina och Martins saker ska liksom samsas, och det gör dom inte. Dom är ganska olika.
Sen är det det där med böcker som säkerligen låter väldigt pretto, men det är det inte. Jag menar inte att man behöver ha ett flådigt bibliotek, man behöver inte ens ha en bokhylla. Men jag tycker att läsande vidgar vyerna en smula, jag gillar människor som läser lite. Sen om det är Mankell eller Marquez, det spelar egentligen mindre roll. Men böcker gör en människa lite mer intressant för mig.
Och så har vi då musiken. Det här kan dock vara en aning tudelat, då jag tidigare skrev att jag inte hade några problem med dom som har dålig smak, sålänge de har en smak. Jag kan nämnligen kanske ha lite problem med människor som har (vad jag anser vara) dålig musiksmak, och där kan jag nog vara ganska snabb att döma, skapar genast en uppfattning om hur den personen är tex. Jag kan faktiskt bli på seriöst dåligt humör om jag tvingas lyssna på musik jag inte tycker om. Säkert så finns det någon vetenskaplig undersökning om det där, vilka känslor en del takter sätter igång etc. Jag menar ABSOLUT inte att man måste vara någon pretto musiknörd som bara kan lyssna på undergroundmusik som "ingen annan hört än", dom är ännu ett kapitel för sig, men bara man har en smak liksom. Gillar du ABBA som fan, gutt! Tycker du att Lilly Allen är det bästa som har hänt musikscenen, fine by me! Men allra värst är nog dom som inte har någon musiksmak alls. Dom som skrev "Radio" som svar på "Favoritmusik?" i Mina vänner-böckerna när man var liten.
Antar att jag helt enkelt gillar människor med personlighet.
