And another thing.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Idag har jag även haft äran att personligen kunna gratulera Svds språkmagnat Ylva Byrman på födelsedagen.
Coolt.
*NERD*
Så där ja!
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Första stora inlämningen klar, inskickad och godkänd!
Känns guuuuhuhuhuuutt!
Peppen är stor inför nästa,
BRING IT ON!
Nu vet jag ju att jag kan!
Det här längtar jag efter.
Kategori: Days long gone
Kaffe på en solig balkong.
Kommer kännas torftig utan cigg dock.
Det är aldrig goare att röka än då.
Ledsen att jag tjatar.
Men så är det.
I alla fall nu.
Okej, det kunde varit värre.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Det första som hände idag på morgonen var att jag sträckte nacken.
Har svinont.
Sen gav jag mig in i en diskussion på nätet om den nya serien "Allt Faller", och som alltid när jag ger mig in i diskussioner som jag känner starkt för så blir jag väldigt upprörd och tappar det mesta runt omkring mig.
Jag har inte ens ätit frukost än.
Och nacken gör svinont.
Och jag är arg.
Och jag kollar på "Uppdrag granskning" om barnfattigdomen i Sverige och bli ännu mer förbannad.
Och jag skulle vilja skriva precis allt jag tycker och känner om dessa ämnen.
Men jag pallar inte.
För jag har inte ätit frukost än och jag har ont i nacken.
Typiskt.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Jag rensade ut julen i söndags.
Alldeles lagom tills det började snöa.
Bittert.
Nåväl, bara ett år kvar tills nästa gång.
Jodå, kärringen kan.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Idag är dagen då jag för allra första gången använder mig av "hen" i en skrivuppgift.
Jag känner mig PK.
Men samtidigt är det ganska skönt att slippa skriva "han eller hon" och "hans eller hennes".
Men that's as far as it goes.
Café Nervosa
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Kaffedags.
Den kärleken, den kärleken.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Hur söt var inte min kille när han var liten?
URSÖT!
Idag fyller han hela (?) 27 år.
Mitt lammkött börjar bli vuxen.
Grattis på födelsedagen min älskade älskade Martin!
Du är världens bäste snubbe!
Fine, men jag trivs här uppe!
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Igår innan vi somnade sa Martin att jag nog skulle vara lite försiktig med att säga att jag hatar folk som sitter på höga hästar. Han menade på att jag gör det ganska ofta själv.
Det sved.
Det sved fan så hårt.
För bland det absolut värsta, värsta, VÄRSTA jag vet är översittare, och jag vill fan inte vara en själv.
Han försökte då mildra det hela med att säga att jag kanske inte satt på höga höga hästar, men att jag var en "smak-polis". Jag kan tycka att saker är dåligt eller fult, avfärda det utan problem.
Men visst, jag kan köpa det (även om jag typ kunde börjat lipa inatt).
Smak-polis, okej.
Jag ser det mer som en uppgift. En polis ska hålla ordning, right?
On that note skulle jag vilja rekommendera artikeln "Bor du ihop med en inrednings-analfabet?" av Ana Udovic i kommande numret av Allt i hemmet (utkommer 2:a feb).
Puss på dig älskling!
Vem är du, vem är jag?
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Jag tror inte på nyårslöften.
Nyårslöften är bullshit.
Så det är inte alls på grund av något sånt jag gör vad jag nu börjat göra.
Jag har börjat gå.
Utan mål alltså.
Och faktiskt relativt snabbt.
Eller ja, en rutinerad fotgängare med normal längd på benen skulle förmodligen opponera sig här,
men jag tycker att jag går snabbt.
Häromdagen passade jag även på att handla när jag gick min runda,
sen använde jag matkassarna som typ hantlar som jag lyfte på vägen hem.
Det är snart fyra dagar sen.
Jag har fortfarande träningsvärk.
Det här med att röra på sig, sluta röka och äta nyttigt ligger så fruktansvärt långt ifrån mig.
Det tror jag alla som känner mig kan intyga.
Jag är den som älskar transfetter och grädde, den som står och hånskrattar och pekar retsamt på folk på gymmet genom fönstret, den som himlar med ögonen mot moralister och "vet-bäst:are" på sina höga hästar som pratar om hur äckligt och osunt det är med rökning.
En del av mig hatar mig själv när jag går där med lurarna i öronen och andas tobaksfri luft.
Men nu går jag alltså.
Jag vet inte riktigt varför jag började.
Eller jo, det gör jag kanske.
Kanske börjar jag bli lite småskraj för att vikten börjat öka lite.
Inte mycket, men tillräckligt för att jag ska märka det.
Samtidigt så kändes det lite som att det hörde till min nya
"30-fräscha-sluta-röka-powerwalka-milf:iga-stil" som jag bestämt att göra till min egen.
33 har alltid varit min drömålder.
Det är vid 33 jag tror att mitt liv kommer vara på sin absoluta peak.
Att jag i år fyller 30 har fått mig att inse att jag bara har några få månader kvar av "the rising".
Snart peakar jag, och sen kommer det bara gå nerför.
Då är det lika bra att passa på att vara snygg nu, right?
Det var fint, jag lovar!
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Jag kan tänka mig att förra inlägget kan tyckas en aning cyniskt och indikera på att nyårsfirandet var en mindre katastrof, men så är då rakt inte fallet.
(Faktum är att jag ser ljusare på framtiden än på mycket länge.)
Dock ska det ju sägas att nyårsafton är en väldigt upphausad kväll, och förr (i min ljuva ungdom) kunde den ge en väldig ångest om den inte bjöd på stor fest med massa människor och med den perfekta klänningen inhandlad.
Ibland är det faktiskt skönt att växa upp.
Vi firade tillsammans med Martins bästa vänner uppe i Kungsbacka.
Vi var 5 st och klänningen var köpt på HM.
Jag hade väldigt kul ändå.
(går)Dagens ungdom!
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
När jag var tonåring (det börjar bli länge sen nu),
så var det typ roligaste vi visste att ta kort med varandra i fotoautomaten på Konsum.
Man fick fyra stycken på rad, och så kom man överens om vilka som skulle få vilka.
Jobbigast var det när man var tre stycken, men då brukade vi göra så att den som hade betalat mest fick två stycken.
Jag har för mig att det kostade 40 kr (fyra guldpengar).
Vi måste lagt ner en mindre förmögenhet på detta.
Det finns verkligen huuuur många sådana här foton som helst i omlopp bland oss vänner som umgicks då.
Åtminstone borde det göra det, om de inte blivit slängda eller borttappade vid flyttar osv.
Själv stöter jag på dem lite här och där när jag kollar igenom gamla lådor när jag är hemma i Nybro.
Dessa är tex från den senaste hemmavistelsen.
Skjut mig. Skjut mig nu.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
För många dagar utan cigg.
En pojkvän som (jagvillhaencigg) som vanligt vaknar och tycks ha tagit speed i sömnen.
Efter att vi igår natt legat och pratat om när jag tycker det här med rökningen känns som jobbigast (morgonen), sätter han igång "Rap das armas" på hög volym (jagvillhaencigg) för att starta dagen.
Jag vill (jagvillhaencigg) kasta något hårt på honom.
Jag fattar inte hur han kan vakna med sån jävla energi,
på ett glatt, lite retsamt humör.
VARJE MORGON.
Det är jättekul för honom.
Verkligen.
Jag avundas honom.
Och vill kasta något hårt på honom.
Men framför allt vill jag ha en cigg.
And so this was christmas.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Julen firades traditionsenligt i Kaxgärde.
Det var verkligen en jättefin och mysig julsfton, allt var precis vad jag önskade mig,
utom att Martin inte var där förstås.
Jag tycker verkligen om julen.
Det är min favorithögtid, och då känns det såklart lite extra tråkigt att man inte kan vara med alla man tycker om på en gång.
Men men, vad gör man.
Min fina faster och tillika gudmor var så snäll att hon skickade mig några bilder från kvällen, då min kamera tråkigt nog blev kvar i Lund.
Hoppas att det är okej med henne att jag lägger upp dem här.
Hemma efter julen.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Nix, inget där.
Que sera, sera.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Jahapp, imorrn går världen as we know it under då.
Spännande.
Detta har man kommit fram till efter att ha konstaterat att Mayaindianernas kalender slutade då.
Men va fan, de måste ju sluta skriva nån gång?
Dock kan jag få lite ångest när jag funderar på det. Inte för att jorden skulle gå under just imorgon, men om den nån gång skulle göra det, hur skulle man helst dö?
Jag skulle vilja vara tillsammans med alla jag älskar. Detta skulle vara helt omöjligt. För jag antar att de personerna jag älskar även skulle vilja vara med sina familjer och andra de älskar, och i slutändan skulle vi bli hur många som helst. I min krets skulle jag tex bland andra ha Martin, mamma och pappa. Och ungefär 1000 pers till. Men om vi börjar där, för redan där blir vi många:
okej, Martin skulle säkert vilja vara med sin bror, sin mamma och sin pappa tex. De i sin tur skulle vilja ha med sina respektive, och deras respektive skulle säkert vilja ha med sina föräldrar och eventuella barn. Dessa skulle i sin tur vilja ha med sina närmaste vänner och de vännerna vill säkert ha med sina familjer och...ja, ni ser vart det här är på väg, jag behöver inte fortsätta med samma procedur med mamma och pappa.
Aldrig att jag skulle vilja utsättas för att behöva selektera bort människor jag älskar pga platsbrist.
Om jorden ska gå under så hoppas jag att det går fort så man inte hinner välja.
Jag hoppas även att jag sover då.
Dessutom kommer jag vara fruktansvärt bitter om jorden går under imorrn.
Så sjukt jävla meningslöst att sluta röka bara några dagar innan.
HO HO HO
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Nu är alla klapparna inköpta, den hemmagjorda julsnapsen står och drar sig och tågbiljetten till Nybro är bokad!
Jag väntar fortfarande på att en julklapp till Martin ska levereras och att jag ska bli klar och skicka in ett skolarbete innan jul, men annars känns det mesta under kontroll, och nu tänker jag fan bara njuta av helgdagarna!
Jakten på den försvunna staden.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Vi var ju på Filip och Fredrik helgen som gick. En tidig julklapp från svärfar med fru.
Själv är jag svag för duon, men som "show" kanske de inte gör sig bäst.
Jag är i alla fall nöjd, även om jag tyckte mig höra några av de andra småmuttra lite.
Trevligast var nog trots allt att hänga med Martins hel- och halvsyskon med respektive!
Det blev en härlig kavalkad av familjefoton under kvällen, Johns mobil fick jobba hårt.
Det blir svårt att välja ut de bästa, men här kommer några!
