flying kite

Det jag är mest konsekvent i, är att jag sällan är konsekvent.

Pojkvagina och flicksnopp?

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Det här med "hen" alltså.. Det gör mig tudelad.
Jag kan köpa det i text, te.x. i ett stycke som "...detta gör att hen blir skyldig att betala" istället för "...detta gör att hon eller han blir skyldig att betala", där fungerar ett neutralt genuspronomen utmärkt.
 
När det sedan kommer till att identifiera sig med ett kön, det är där jag är splittrad.
Jag tror inte på att alla ska dras över en "hen"-kant. Det kommer bli lika förvirrade för män och kvinnor, flickor och pojkar som det är för transsexuella nu.
Ett barn utan könsidentitet har goda utsikter för en framtid med många personliga kriser.
 
Jag har en vän som berättade för mig att hon på ett s.k. mammaforum haft en diskussion med en annan mamma om vilka kläder flickor och pojkar ska ha. Vännen ifråga har en dotter som är precis tokig i rosa, något som den andra mamman tyckte var helt fel. Hon (mamman) sa också att hon och hennes snubbe hade döpt sitt barn till Kim, och att det själv skulle få bestämma om det var en flicka eller pojke när det blev vuxet.
Jag blev lite rädd av detta.
Är det så hemskt att flickor vill vara flickor och pojkar vill vara pojkar?
Visst, stereotyper har väl kanske aldrig fört samhället framåt, men om en tjej tycker om rosa kan hon väl få ha rosa? Gillar pojken att leka med bilar ska han väl inte bli påtvingad en barbiedocka?
MEN, vill flickan också leka med bilar, rymdskepp och vad mer det nu är pojkar anses gilla, så är det väl självklart att hon ska få göra det!
Min poäng är att ingen ska bli påtvingad en könsroll, inte åt något håll.
Det ska inte ligga någon negativ värdering i att vara vare sig hon, han eller hen.
 
Om nu "hen" ska införas, låt det vara en 18-årsgräns på det.
När man är 18 får man rösta och gå på krogen, då bör man också anses vuxen nog att inse vilken könstillhörighet man har.
 
Jag vill inte lära mina barn att det heter pojkvagina och flicksnopp,
jag vill lära dem att vara trygga i sin sexualitet och i sig själva,
oavsett vad de är för personer.
 

Det där med dofter.

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

 
Det där konstigt det där med dofter,
hur de kan framkalla minnen och känslor.
Jag vet inte vad den lila och rosa blomman på bilden heter,
men den fanns i Kaxgärde när jag var liten.
Och nu har jag den på bordet här, och varje gång jag går förbi den så
doftar den lite svagt och fyller mig med någotslags skönt och mysigt vemod.
Likadant är det med liljekonvalj.
Liljekonvalj är mormor.
Och när jag öppnar ett nytt kaffepaket tänker jag på mamma,
den doften är så oerhört förankrad med henne.
Pappa är mer... olja.
Men det är också bra.

höhö

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Huanameja

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Det är ingen bra ryggdag idag.
Nu har skiten spridit sig via nacken upp till skallen.
 
Spänningshuvudvärk, we meet again.
Jag hatar dig.

Starstrucked.

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

I helgen var jag bjuden till att medverka på den fenomenala Ylva Byrmans avskedssammankomst.
Detta var en stor stor ära, och en aning bisarrt då jag aldrig träffat huvudpersonen i fråga.
(Ylva Byrman är alltså språkbloggare på SvD, en blogg jag följt länge och beundrar.
Hon sätter ord på det jag inte kan förklara. Hon är lite av en idol, jag vet, nördigt.
Du kan läsa mer här:http://blog.svd.se/sprak/ )
 
Så, vad gjorde jag då där?
Hur nästlade jag mig in i detta intima event för de priviligerade?
Jo, det visar sig att min kära vän sedan gymnasiet Josefin Snygg bor tillsammans med Ylva Byrman!
Vi konstaterade detta genom facebook, då Ylva (japp, vi är numera on first name basis) "gillat" något Josse hade skrivit, varpå jag genast mailar Josse och frågar ut henne om saken.
Någon månad senare träffar jag Josse på tågstationen i Alvesta där vi båda skulle byta tåg.
Hon stod där med en hund, jag med en cigg.
Hastigt och lustigt bjöd hon mig till detta event, och i ärlighetens namn tror jag inte att hon var så jätteallvarlig med sin inbjudan, men jag tänkte inte låta det passera.
Det var för stort.
 
Jag peppade länge.
Gick upp till Johanna och Henning innan jag gick dit och stillade nerverna med ett glas rött.
Sen bet jag ihop och begav mig.
Ylva var jättetrevlig och kvällen var lyckad.
Möjligen kan hon nog ha tyckt att jag var något märklig
som genast presenterade mig som hennes fan.
Jag vet inte, men det kanske inte är något som språkkonsulter hör varje dag.
Jag bjuder på det.
Lätt värt.
 
 

"Jag är din bestis, och komer vara lenge"

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Det var orden som stod på ett rödmålat hjärta som jag fick av Frida på alla hjärtans-dag någon gång på lågstadiet.
Jag har det fortfarande kvar hemma i Nybro.
 
Och vad rätt det skulle visa sig vara.
23 år senare räknar jag fortfarande Frida som en av mina absolut närmaste.
Hon fanns där under den värsta tiden i mitt liv, var en av anledningarna till att jag fixade det.
Kanske den största anledningen.
Vi pratar inte om det längre, jag vet inte ens om vi pratade om det då,
men jag kommer alltid vara tacksam för det.
Alltid.
 
Vi kanske inte umgås på samma sätt som innan,
men det är så det blir,
ni vet,
livet och sånt,
men det behövs inte.
Jag vet var jag har henne, och jag hoppas hon känner likadant.
Hon är fortfarande en av dem som känner mig bäst i hela världen.
Hon är en av mina konstanta,
en av dem som varit med hela vägen.
 
 
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;
alla borde ha en Frida.
 
Och det jag egentligen skulle berätta var att hon tog en impuls- och snabbvisit till Malmö i lördags, och att vi hängde då.
Det var kul.
 
 
 
Önskar att jag hade scannat in bilderna från när vi slutade ettan på lågstadiet och hade vårt marina tema, båda uppklädda i sjömans-inspirerade flickkläder,
men i arkivet hittar jag dessa godingar från 2008 och 1997.
 
 

Damn!

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

How I love that man!
 

där varken livet eller döden når mig

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Alla har vi väl ett ställe som gör oss lugna?
En liten oas som kanske inte verkar mycket för omvärlden, men som för dig är det vackraste, mest harmoniska stället i världen.
För mig är det Kaxgärde, släktgården som varit i familjen i sex generationer.
Där lekte jag och min kusin som barn och somrarna tycktes vara för evigt.
Och så är det det där med stenmurar. Jag älskar stenmurar!
Jag fascineras över allt arbete som ligger bakom och hur många det finns.
Det är märkligt att man kan hysa en sådan kärlek till en plats.
Än märkligare är det att jag känner någon form av tacksamhet till den.
Men det gör jag.
Jag är tacksam för barndomstiden där,
och tacksam för att jag alltid kan komma tillbaka.
 
 
 
  
 
 

WOOOPAAA!

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

 
 
Grattis grattis grattis fina vänner till förlovningen!

Att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

 
Den här stackars humlan har suttit mosad mellan vår balkongdörr och dörrkarmen i en mindre evighet nu.
Den har fått mig att fundera på en sak som jag titt som tätt återkommer till;
det där med att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle.
I humlans fall handlade det ju dock snarare om att den var på fel plats vid fel tillfälle.
 
Den första och mest livsavgörande gången detta händer är såklart att man varit den spermie som lyckats ta sig igenom ägget först, men om man tänker på det så är det bara början.
Alla förhållanden, vänskaper, jobb och betydligt mindre petitesser än det avgörs av tillfälligheter.
För jag har oerhört svårt att tro att något skulle vara förutbestämt.
Vissa gånger kan det visserligen kännas så,
när något händer som blir så jädra bra att det omöjligen skulle kunna ha hänt utan en styrande hand.
Mötet med kärleken tex.
Men om man seriöst tror på det, ptja, då är man ju mer eller mindre religiös.
 
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är en skrämmande eller häftig tanke, det där med tillfälligheter.
Jag är ju egentligen en sån som vill ha kontroll över saker och ting, så ur den aspekten så skrämmer det ju skiten ur mig.
Men när man ser på sitt liv som en serie av händelse som liksom är en kedja där saker och ting utvecklas ur varandra så är det faktiskt ganska häftigt.
 
Dags att ta bort humlan.

Besök

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

När vi kommit hem från Karlskrona var det dags för svärfar och hans fru att komma på besök.
Vi spelade Buzz, drack vin, öl, fusk-skumpa och rosé.
Till maten drack vi vatten.
Vi var också en runda på stan och ute på Nova.
Väldigt trevliga och mysiga dagar det också.
 
 
 
(väldigt nöjd över de nya dynorna till utemöblerna)
 
 

i'm back

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Vi hade några grymma dagar i Karlskrona.
Shit vilken fin stad det är.
Hade gärna stannat längre,
men förhoppningsvis kommer vi stanna där på obegränsad tid
om inte allt för länge.
Can't wait!
 
 
 
 
 
 

Untz untz

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Minisemester för de här rackarna!
See ya!
 

min hemliga last

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Jag är helt galen i "The real housewives of Beverly Hills".
Jag vet inte varför, men jag är helt fast.
Jag har sett båda säsongerna flera gånger och försökt ladda hem det.
Längtar sjukt mycket till tredje säsongen.
 
This is my dark confession.
 
 

Smålänningen tipsar

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Om man som jag har lite kort om cash,
men ändå är shoppingsugen kan jag erbjuda ett tips.
Gör som jag och vänta as-skit-länge med att tvätta.
När du sedan tvättat kommer du hitta massa plagg du nästan glömt att du hade.
Garderoben fylls upp och det känns nästan som om du har nya kläder där.
 
Det är en klen tröst,
men bättre än inget.
 

jag vågar säga det.

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

I söndags var vi och såg "The dark knight rises" med Gus och Dani.
Alltså, jag vet inte...
Kanske är det min "hype-trots" som sätter in igen. Jag har ju så svårt för det där, när folk/allmänheten ska säga åt mig vad jag ska tycka. Att det redan är bestämt i förväg liksom.
Automatiskt går jag in i attack-mode, sätter mig på tvären, blir motvalls kärring.
Men allvarligt, var den sista Batmanfilmen verkligen så jävla bra?
Jag tycker inte det.
Den var okej, sevärd.
125-kr-sevärd? Mja.
Jag fattade ganska tidigt hur den skulle sluta och vem the bad guy var,
så spänningen infann sig aldrig riktigt.
Men det var ju trevligt att gå på bio och äta godis i alla fall.
 
 
 
 

dunk dunk dunk

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Det småländska hjärtat dunkar stolt just nu.
Det känns extra fint att vara Nybroit för tillfället.
FAN VAD GUUUUTT SARA!
 
 
 
 

Vad fan vill du?

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

 
Fan vad blogg.se krånglar hela tiden.
Otroligt tröttsamt.
Hoppas de skärper sig snart,
för det här håller inte.
Muuuu, säger dom,
Buuuuu, säger jag.

Det är något visst med att hålla en bebis.

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

 
När jag var hemma i Nybro passade jag också på att hälsa på Frida, Micke, Svante och lilla Lotta.
Jag reagerar alltid jättestarkt rent fysiskt när jag håller en bebis.
Hjärtat börjar slå snabbare och jag blir liksom helt upprymd.
Det är märkligt det där, jag vet inte om alla kvinnor reagerar så, att det liksom är biologiskt.
Man vill liksom hålla den där lilla varelsen så nära som det bara går.
Och jag får alltid lyckokänslor när bebisar somnar i min famn.
Det känns som en bekräftelse på att de tycker om mig, att de känner sig trygga.
Samtidigt är man ju såklart alltid rädd för att de ska typ gå sönder.
Man väntar sig nästan att huvudet ska trilla av om man råkar släppa stödet för nacken en halv sekund.
Jag undrar hur jag kommer bli som mamma.
Garanterat en sån som oroar sig en massa,
men annars helt okej tror jag.

Att resa tillbaka i tiden.

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Det är något märkligt med att åka hem.
Så fort jag ser stadsskylten så är det som att jag har satt mig i en tidsmaskin,
och då är det ändå inte så länge sen jag bodde i Nybro.
Man faller så lätt in i gamla roller, på gott och ont.
 
Känslan att cykla hem mitt i sommarnatten över ett folktomt Nybrotorg är svårslagen.
Jag vet inte varför, men jag får en enorm frihetskänsla av det.
Trygghet.
Det är hemma.
En ack så bekant känsla av tristess, kärlek, framtidshopp blandat med nån skön "jag-skiter-i-allt"-attityd.
Låter det konstigt och motsägelsefullt?
Ja, kanske.
Men det är lite det som är Nybro för mig.
De gråa funkishöghusen blandat med sommarblommor.
 
Jag har valt att se sommarblommorna.