Att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Den här stackars humlan har suttit mosad mellan vår balkongdörr och dörrkarmen i en mindre evighet nu.
Den har fått mig att fundera på en sak som jag titt som tätt återkommer till;
det där med att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle.
I humlans fall handlade det ju dock snarare om att den var på fel plats vid fel tillfälle.
Den första och mest livsavgörande gången detta händer är såklart att man varit den spermie som lyckats ta sig igenom ägget först, men om man tänker på det så är det bara början.
Alla förhållanden, vänskaper, jobb och betydligt mindre petitesser än det avgörs av tillfälligheter.
För jag har oerhört svårt att tro att något skulle vara förutbestämt.
Vissa gånger kan det visserligen kännas så,
när något händer som blir så jädra bra att det omöjligen skulle kunna ha hänt utan en styrande hand.
Mötet med kärleken tex.
Men om man seriöst tror på det, ptja, då är man ju mer eller mindre religiös.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är en skrämmande eller häftig tanke, det där med tillfälligheter.
Jag är ju egentligen en sån som vill ha kontroll över saker och ting, så ur den aspekten så skrämmer det ju skiten ur mig.
Men när man ser på sitt liv som en serie av händelse som liksom är en kedja där saker och ting utvecklas ur varandra så är det faktiskt ganska häftigt.
Dags att ta bort humlan.
