flying kite

Jag är anglofil,

det är inget att hymla om.

Skulle jag någonsin bo utomlands så skulle det vara i England.

Så, istället för att deppa ihop fullständigt över den annalkande 30-årsdagen så kommer den börja firas just där,

i England.

Med de bästa sakerna och männsikorna jag vet, helt jävla underbart!

Jag, Martin, Erica och Niklas ska kolla fotboll (Spurs på white heart lane såklart), gå på British museum, se Phantom of the opera och bara ha det gutt.

Jag kan inte komma på något bättre sätt att fira livet.

 I slutet av april sticker vi, and I can't fuckin' wait!

 

Jag har aldrig gillat påsken.

Eller, jag har inte ogillat den heller, men jag har liksom aldrig uppmärksammat den särskilt mycket.

När man var liten fick man några dagar extra lediga från skolan, när man blev ung så kom den näst största gå-ut-helgen på året.

Men nu, vad händer nu liksom?

JO!

Det är högtiden då det är fullt tillåtet att gå loss i färger och svulla i kitch tycker jag.

Våren ska vara på ingång och hälsas med alla sorters kulörer!

När jag bodde själv blandade jag gärna in färglada kitch-grejer i mitt hem, jag blev så glad av det, men sen Martin och jag flyttade ihop så har färgskalan fått bli betydligt mer subtil.

Men till påsk, då tänker jag plocka fram den sidan igen.

När får man börja?

 

 

 

 

 

Jag var hemma i helgen.

Ja hemma.

I Nybro.

Jag förstår inte hur något annat ska kunna kännas som hemma.

Jag hoppas ju det, men jag förstår det inte.

När jag tänker på att jag aldrig någonsin kommer bo där mer gör det fan ont i mig.

Det är inte så att jag vill bo där just nu nödvändigtvis, Jag vet inte ens om jag vill bo där i framtiden heller, men vetskapen om att jag förmodligen ALDRIG kommer göra det är tung.

Jag är en hobbit och Nybro är mitt Shire.

Har man inte bott där eller är uppväxt där är det svårt att se det goa med stället, det erkännes.

Det kan till och med vara svårt även om man har bott där.

Det är grått, tråkigt, pessimistiskt och inskränkt, trots det jag älskar det.

Eller kanske därför.

Kanske är det så simpelt att jag som är trygghetsnarkoman känner mig säker där.

Förmodligen är det så.

 

 

Alltid händer det.

ALLTID.

Så fort jag ska fixa med någonting så strular det.

Jag vet att alla säger så, men för mig är det verkligen sant.

Tydligen så har jag inte alls någon ny mobil på gång, för Telia vägrar släppa taget om mig.

Har gjort alla rätt, men nä.

Och jag är inte förvånad.

Hittade detta i arkivet, gällande min digital-box som jag har geonom telia:

 

Telia-snubbe: Nu har jag konsulterat med två av mina kolleger, varav en är extremt duktig på det här med digitalboxar, och ingen av oss förstår vad som är fel. Du och jag har testat allt vi kan göra och det hjälper inte. Ingen av oss här har någonsin varit med om något liknande. Du måste verkligen ha extrem otur, Du måste vara unik. Jag hoppas verkligen, verkligen att det löser sig för dig, och jag hoppas att den nya boxen kommer på fredag, hade jag kunnat leverera den till dig personligen så skulle jag göra det!"

Nu har jag chattat 2 gånger med Halebop och en gång med Telia, men det har inte hjälpt. 

Andra konversationen med Halebop (nerifrån och upp):

"2013-02-14 17:57:01
Halebop: Ta kontakt med dem igen och se, du är såklart alltid välkommen åter till oss om du får fler frågor eller funderingar.
=================================================
2013-02-14 17:56:21
Jag:skittelia
==================================================
2013-02-14 17:56:11
Halebop: jag kan tyvärr inget göra, jag får inte röra telias abonnemang är jag rädd.
==================================================
2013-02-14 17:55:54
Jag: jag har bett om slutfaktura och allting
==================================================
2013-02-14 17:55:39
Jag: ååå...
==================================================
2013-02-14 17:55:28
Halebop: [.....]Nej då stämmer det, jag kopierade bindningstiden rakt ur våra system. Du är bunden till telia. Kontakta dem och fråga vad som kan ha hänt."

Telias chat hänvisade mig bara till kundtjänst via telefon, så det är nästa steg. Men det får Martin ta.
Just nu är jag så irriterad, frustrerad och röksugen  att jag omöjligt skulle fixa att snacka med nån.
Jag blir så trött.
Ge mig min mobil för fan!

 

 

Nu har jag tillslut insett att det var dags för ny, fungerande mobil.

Med STOR hjälp från Martin så beslutade jag mig tillsist för en Samsung galaxy III mini.

Det blir säkert bra.

Jag passade även på att byta abbonemang.

Efter en 15 år lång och trogen tjänst hos Telia utan något som helst tack eller perks så tyckte jag att nä, det räcker nu.

Nu blire Halebop. De är dessutom roliga. När de skickar mail och sånt skriver de "Hej Bop" i stället. En del kan tycka att det känns oseriöst, men va fan.

Nåväl, jag ser med spänning fram emot att få mobilen i alla fall.

Så här ser den ut förresten:

Igår när vi kom hem från Malmö sa Ewa att jag såg ut som Brigitte Bardot.

Brigitte Bardot är i mitt tycke den snyggaste människan som någonsin har funnits.

Naturligtvis så tycker jag inte under några omständigheter att det stämmer, så pass mycket självinsikt har jag, men what the fuck, who am I to correct her?

Gissa vem som är min nya favoritmänniska?
Kram på dig Ewa!

 

I helgen så har svärfar Bengt och hans fru Ewa varit på besök för att fira sina söner, dvs Martin och Tobbe.

Det var ju snart en månad sen de fyllde år, men Bengt och Ewa bafann sig i Thailand då.

Vi började med en liten lättlunch hemma hos oss, sen kollade jag och Martin på Tottenham - Newcastle (Seger, wihoo) medan de andra två tog en promenad.

Sen blev det lite ost och kex och doningar med lite vin innan vi gav oss in till Malmö där vi mötte upp Tobbe, Thyrza och John och gick ut och käkade trerätters på ett ställe som heter T-bone. Hur coolt lät inte det namnet?

Stället i sig var väl sisådär och servicen lika så, men vi hade det trevligt i alla fall.

Vi drog oss hemåt runt 23, men det kändes som att klockan var mer, för alla var aströtta.

Jag hade preppat en deg till morgonen efter och var helt inställd på att stiga upp tidigt och fixa världens frukost till alla, men shiiit... jag var så seg! Nybakat blev det i alla fall, och jag slängde med Martins hjälp ihop en hyffsad frulle som vi inte behövde skämmas för åtminstone.

Efter de hade åkt så har vi inte rört oss många meter från soffan, söndag ni vet.

Det är två trötta mongon här hemma idag.

 

För då passade jag på att göra lite morotsmarmelad och förbereda en deg till helgen.

Var det någon som sa 30-fräsch?

I think so.

 

Det var inte alls svårt att göra marmelad!

Så testa vettja!

 

Du behöver:

500 g morötter (bekvämt nog är det exakt vad som finns i ICA:s färdiga morotspåsar)

1 apelsin

1 citron

500 g syltsocker

3-4 dl vatten

3 st stjärnanis

 

Gör såhär:

Riv morötterna grovt och lägg i en kastrull. Tvätta sedan citron och apelsin och riv ner skalen fint bland morötterna. Pressa ut juicen ur de båda ner i blandningen. Tillsätt vatten och låt koka i fem minuter. 

Tillsätt sedan socker och stjärnanis. Låt koka på svag värme utan lock tills det blir en bra konsistens (Runt 1-1½ timme), gör sedan "marmeladtestet", dvs lägg en klick på en tallrik och dra en sked i mitten av det. Rinner det inte ihop igen är mermladen färdig. Detta gav ungefär en halvliter.

Lätt som en plätt!

Jag har i och för sig inte smakat den än, men hur äcklig kan marmelad vara?

 

 

Jag har hittat en hobby!

Hurra!

Det tog ju bara typ 29 år!

Jag är så satans pepp på att sätta igång!

UTROPSTECKEN OCH VERSALER!

Tyvärr kan jag nog inte riktigt avslöja vad det är, för den färdiga produkten ska vara en present (om jag kan släppa det ifrån mig när jag är klar).

Snopet va?

Ja, jag fattar att ni är irriterade, och det har ni all rätt att vara, men det skulle ju sabba hela överraskningen.

Och det vill vi inte.

Glädjs med mig istället, wihoo!

Jag hittade denna fantastiska bildserie från när jag kom hem från Pias 30-årsbaluns.

Jag ser inte klok ut, men det är okej.

Jag bjuder på det.

Det är i alla fall sjukt roligt att jag tog asmånga bilder på mig själv på fyllan.

Härliga fjortis-Vicke.

En var dock tänkt till bloggen, men nånstans tycks det ha spårat.

Håll till godo.

 

Den femte februari passade även Martin och jag på att ha spontan date night.

Vi gör sånt ibland.

Vi körde på det klassiska konceptet "dinner and a movie", men denna gången blev det en hemmavariant av det.

Trerätters, finkläder och opera classics på spotify - hela baletten, en helt vanlig tisdag.

Menyn bestod av en förrätt på rökta räkor med lime-aioli, huvudrätt var kyckling i ädelostsås med tagiatelle och en krispig grönsallad, och så avslutade vi med en liten lätt efterrätt gjord av naturell mild youghurt varvad med äppelmos och krossade digestive kex i små glas.

Tyvärr så tog jag bara kort på förrätten, resten glömde liksom bort i all roooomaaance.

Min kille och jag vet hur man lyxar till vardagen.

 

Jag vet, det var igår, men om vi för en sekund bara låtsas att det är den femte februari idag så skulle jag vilja upplysa om att en av de bästa människorna jag känner fyller 30 bast!

FRIDA SVENSSON!

Helskotta vad vuxna vi har blivit! Jag minns det som igår, när du kom och satte dig bredvid mig på golvet på morgonsamlingen. Tror det var kanske andra veckan på lekis. Sen dess har jag haft privilegiet att ha dig i mitt liv.

Hurra för dig!

 

 

Detta är himla smart, gott och nyttigt.

Rotfrukter i ugn.

Funkar jättebra att ha istället för bara vanliga potatis till tex kotletter, schnitzel eller kyckling. Eller ja, typ allt kött egentligen. Tveksam till hur det funkar till fisk kanske.

Jag brukar använda (till två pers)

som bas. På bilden kan ni se att jag också har använt mig av lite broccoli.

 

Sätt ugnen på 220 grader. Skala alla rotfrukter och skär den i önskvärda bitar. Skär rödlöken i båtar. Krossa vitlöken och hacka den. Blanda allt i en långpanna eller stor ugnsfast form. Strö över kryddorna och ringla över olivolja. Blanda runt med händerna. Lägg gärna på några kvistar färsk timjan (I detta fallet använde jag mig av oregano, för det var det jag hade hemma). Och så skjuts in i ugnen i sisådär 20-25 minuter.

Et Voilà - sköter sig självt och blir väldigt gott!

 

 

... när ens bästa väns barn säger "Vicke" (eller "Dicke" om man ska vara petnoga) som sitt tedje ord!

Underbara Alwa, Dicke saknar dig!

 

Ernst Kirchsteiger lär ha sagt "Man känner sig aldrig så rik som när man plockar ut ett färskt bröd ur ugnen."

Jag är med dig Ernie.

Fast med mig är det storhandling.

Jag älskar att ha en full kyl, frukt i fruktskålarna, de flesta råvarorna att kunna impuls-laga mat eller baka och känna att jag vet att det finns något gott om man skulle bli sugen.

Kanske beror det på den där studietiden då jag levde i en overprized lägenhet utan värme och var pank 98% av tiden.

Jag hittade en fantasi-önskelista jag skrev 2010 som är ganska sorglig, men som också på något sätt är nyttig att läsa. Det var vad jag först skulle köpa när jag fick råd.

Den får mig verkligen att uppskatta the little things.

Här är den:

 

Ikväll såg jag att någon hade skrivit "bokläsning De Lux" på sin blogg.

Jag skrattar fortfarande.

Right up there med "på hög nivå".