flying kite

Jag var hemma i helgen.

Ja hemma.

I Nybro.

Jag förstår inte hur något annat ska kunna kännas som hemma.

Jag hoppas ju det, men jag förstår det inte.

När jag tänker på att jag aldrig någonsin kommer bo där mer gör det fan ont i mig.

Det är inte så att jag vill bo där just nu nödvändigtvis, Jag vet inte ens om jag vill bo där i framtiden heller, men vetskapen om att jag förmodligen ALDRIG kommer göra det är tung.

Jag är en hobbit och Nybro är mitt Shire.

Har man inte bott där eller är uppväxt där är det svårt att se det goa med stället, det erkännes.

Det kan till och med vara svårt även om man har bott där.

Det är grått, tråkigt, pessimistiskt och inskränkt, trots det jag älskar det.

Eller kanske därför.

Kanske är det så simpelt att jag som är trygghetsnarkoman känner mig säker där.

Förmodligen är det så.