flying kite

Det jag är mest konsekvent i, är att jag sällan är konsekvent.

Tack för maten

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

I helgen så har svärfar Bengt och hans fru Ewa varit på besök för att fira sina söner, dvs Martin och Tobbe.
Det var ju snart en månad sen de fyllde år, men Bengt och Ewa bafann sig i Thailand då.
Vi började med en liten lättlunch hemma hos oss, sen kollade jag och Martin på Tottenham - Newcastle (Seger, wihoo) medan de andra två tog en promenad.
Sen blev det lite ost och kex och doningar med lite vin innan vi gav oss in till Malmö där vi mötte upp Tobbe, Thyrza och John och gick ut och käkade trerätters på ett ställe som heter T-bone. Hur coolt lät inte det namnet?
Stället i sig var väl sisådär och servicen lika så, men vi hade det trevligt i alla fall.
Vi drog oss hemåt runt 23, men det kändes som att klockan var mer, för alla var aströtta.
Jag hade preppat en deg till morgonen efter och var helt inställd på att stiga upp tidigt och fixa världens frukost till alla, men shiiit... jag var så seg! Nybakat blev det i alla fall, och jag slängde med Martins hjälp ihop en hyffsad frulle som vi inte behövde skämmas för åtminstone.
Efter de hade åkt så har vi inte rört oss många meter från soffan, söndag ni vet.
Det är två trötta mongon här hemma idag.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: