där varken livet eller döden når mig
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Alla har vi väl ett ställe som gör oss lugna?
En liten oas som kanske inte verkar mycket för omvärlden, men som för dig är det vackraste, mest harmoniska stället i världen.
För mig är det Kaxgärde, släktgården som varit i familjen i sex generationer.
Där lekte jag och min kusin som barn och somrarna tycktes vara för evigt.
Och så är det det där med stenmurar. Jag älskar stenmurar!
Jag fascineras över allt arbete som ligger bakom och hur många det finns.
Det är märkligt att man kan hysa en sådan kärlek till en plats.
Än märkligare är det att jag känner någon form av tacksamhet till den.
Men det gör jag.
Jag är tacksam för barndomstiden där,
och tacksam för att jag alltid kan komma tillbaka.
