"Jag är din bestis, och komer vara lenge"
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Det var orden som stod på ett rödmålat hjärta som jag fick av Frida på alla hjärtans-dag någon gång på lågstadiet.
Jag har det fortfarande kvar hemma i Nybro.
Och vad rätt det skulle visa sig vara.
23 år senare räknar jag fortfarande Frida som en av mina absolut närmaste.
Hon fanns där under den värsta tiden i mitt liv, var en av anledningarna till att jag fixade det.
Kanske den största anledningen.
Vi pratar inte om det längre, jag vet inte ens om vi pratade om det då,
men jag kommer alltid vara tacksam för det.
Alltid.
Vi kanske inte umgås på samma sätt som innan,
men det är så det blir,
ni vet,
livet och sånt,
men det behövs inte.
Jag vet var jag har henne, och jag hoppas hon känner likadant.
Hon är fortfarande en av dem som känner mig bäst i hela världen.
Hon är en av mina konstanta,
en av dem som varit med hela vägen.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;
alla borde ha en Frida.
Och det jag egentligen skulle berätta var att hon tog en impuls- och snabbvisit till Malmö i lördags, och att vi hängde då.
Det var kul.
Önskar att jag hade scannat in bilderna från när vi slutade ettan på lågstadiet och hade vårt marina tema, båda uppklädda i sjömans-inspirerade flickkläder,
men i arkivet hittar jag dessa godingar från 2008 och 1997.
