flying kite

I helgen var jag bjuden till att medverka på den fenomenala Ylva Byrmans avskedssammankomst.

Detta var en stor stor ära, och en aning bisarrt då jag aldrig träffat huvudpersonen i fråga.

(Ylva Byrman är alltså språkbloggare på SvD, en blogg jag följt länge och beundrar.

Hon sätter ord på det jag inte kan förklara. Hon är lite av en idol, jag vet, nördigt.

Du kan läsa mer här:http://blog.svd.se/sprak/ )

 

Så, vad gjorde jag då där?

Hur nästlade jag mig in i detta intima event för de priviligerade?

Jo, det visar sig att min kära vän sedan gymnasiet Josefin Snygg bor tillsammans med Ylva Byrman!

Vi konstaterade detta genom facebook, då Ylva (japp, vi är numera on first name basis) "gillat" något Josse hade skrivit, varpå jag genast mailar Josse och frågar ut henne om saken.

Någon månad senare träffar jag Josse på tågstationen i Alvesta där vi båda skulle byta tåg.

Hon stod där med en hund, jag med en cigg.

Hastigt och lustigt bjöd hon mig till detta event, och i ärlighetens namn tror jag inte att hon var så jätteallvarlig med sin inbjudan, men jag tänkte inte låta det passera.

Det var för stort.

 

Jag peppade länge.

Gick upp till Johanna och Henning innan jag gick dit och stillade nerverna med ett glas rött.

Sen bet jag ihop och begav mig.

Ylva var jättetrevlig och kvällen var lyckad.

Möjligen kan hon nog ha tyckt att jag var något märklig

som genast presenterade mig som hennes fan.

Jag vet inte, men det kanske inte är något som språkkonsulter hör varje dag.

Jag bjuder på det.

Lätt värt.