flying kite

Det jag är mest konsekvent i, är att jag sällan är konsekvent.

Det handlar inte om att vinna...

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

...det handlar om att inte förlora.
 
Jag hatar att förlora. Jag absolut HATAR det.
Med det sagt betyder inte det att jag avgudar att vinna.
Faktum är att jag är väldigt nybroitisk så,
om jag skulle vinna så skyller jag det på omständigheter;
medvind, dåligt motstånd, tur osv.
 
Jag kan bara inte med det där med att känna mig dålig.
Jag funkar bättre i lag, väldigt bra tom.
Då kan jag peppa andra, vi har ett kollektivt ansvar och allt det där.
Vi vinner och förlorar tillsammans.
Men så fort det handlar om individuell prestation blir jag fem år gammal igen.
Samma lilla flicka som tvingade ut pappa mitt i vintern till att spela badminton
och blev lika nedbruten och modfälld varje gång det sket sig.
 
Igår gick det skitasdåligt på frisbeegolfen.
Det var första gången vi skulle skriva ner våra resultat och jag är övertygad om att
det var därför det låste sig.
Martin sa att han inte såg det som att vi tävlade mot varandra,
eftersom han har kört såpass mycket längre än vad jag har gjort,
utan vi skulle se det som en tävling mot oss själva.
Det hjälpte inte mig.
"Men då kommer du ju alltid vinna." påstod han.
"Och alltid förlora." fyllde jag i.
 
Det slutade med att Martin fick begrava resultatlappen i marken.
 
Jag är min egen värsta fiende.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: