Michelle, minns du?
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Från en annan tid (och blogg):
"Det är säkert ett par år sen nu, men titt som tätt så dyker minnet av en sjukt rolig eftermiddag med Michelle upp i hjärnan.
Det var på den tiden Fia hade MrShe och Michelle jobbade åt henne där när hon var iväg på något. En vän till mamma hade precis gått bort, och jag hade (snäll som jag är) bestämt mig för att skicka ett kondoleanskort till den sörjande änkligen. Lite lagom nedstämd gick jag till den tidens fritidsgård (vilket det nästan kändes som att MrShe var för oss vänner som hängde då) för att skriva mitt lilla vykort med vita liljor på. Jag drabbades dock av en omedelbar skrivkramp. Vad skriver man liksom? "Det var ju synd det här!"? Jag bad min fina vän Michelle om hjälp. BIG misstake. Huge! Det resulterade i vad som kändes som 10 timmar av nonstop tokskratt. Ni vet, sånt där tårarna-sprutar-kramp-i-magen-jag-får-inte-luft-skratt.
Kryddan i denna gudomliga skrattsoppan var såklart att ämnet var så förbjudet att skämta om. Någon har dött. Det är ju inte roligt. Alls.
Minns inte alla förslag på texter vi kom på, men jag vet att Michelle skrev ner en del av dom och jag hoppas innerligt att dom finns kvar någonstans.
Här är några:
Kryddan i denna gudomliga skrattsoppan var såklart att ämnet var så förbjudet att skämta om. Någon har dött. Det är ju inte roligt. Alls.
Minns inte alla förslag på texter vi kom på, men jag vet att Michelle skrev ner en del av dom och jag hoppas innerligt att dom finns kvar någonstans.
Här är några:
- Det kunde varit värre - det kunde varit jag!
- Plötsligt händer det! (gärna med en bifogad trisslott)
- Äntligen singel, nu börjar livet!
- Ryck upp dig, det är en dag imorgon också!
- Hoppas att du inte också blir sjuk
- Ett spelande kort med låten 'Don't worry be happy'
Vet att det säkert var 15 st till.
(PS. Tror att den slutgiltiga texten som skickades iväg löd: "Tänker på dig och din familj Kram/Victoria", jag är alltså ingen ond människa, for the record liksom.)"
Kan inte sova (igen), och så hittade jag det här och tog en tripp ner för memory lane. Började småskratta lite, men Martin fortsätter att småsnarka, så han tycks inte vaknat.
Fan vad kul det var i ialla fall, den där eftermiddagen på MrShe!
