flying kite

Okej, jag sammanfattar mitt tidigare skrivna inlägg som mystiskt försvann i cyberrymden;

Idag har det varit en fin höstdag här i Lund, och den fyllde mig med en känsla av Öland.

Jag blev lite sådär vemodigt nostaligisk.

Jag tänkte speciellt på Klara, Amanda och Lisen.

Framför allt tänkte jag kanske på vad den tiden innebar. Det hände så mycket i mig då.

 

Det är väldigt speciellt att bo på Öland.

Än mer speciellt var det att bo på skolan.

När jag bodde där visste jag att det skulle komma stunder då jag skulle längta tillbaka och försköna, och jag sa då till framtids-Vicke att "glöm inte hur mycket du längtade härifrån, glöm inte hur mycket du hatade vindarna, glöm inte hur mycket du längtade efter Martin, glöm inte hur mycket du saknade dina vänner, glöm inte hur mycket du led av prestationsångest, glöm inte hur maktlös du kände dig, glöm inte hur det var att leva utan el och värme under ett iskallt februari, glöm inte hur otroligt fattigt du levde, glöm inte det skitäckliga kaffet som förstörts av det kalkrika vattnet, glöm inte att du hade duschen i köket, glöm inte att det aldrig fanns någon köksutrustning i Villa Palm och glöm inte hur slitande ensam du ibland kände dig."

Och här sitter jag nu, nostalgisk och jävlig. För det fanns otroligt fina stunder också. Och jag mötte människor som verkligen berörde mig.

Vi delade en speciell tid.

Jag skulle inte vilja göra det igen, men jag är otroligt glad för att jag gjorde det.