Nix, inte inatt heller.
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Inatt gömde jag mig för SS under andra världskriget i skogarna runt Kaxgärde. Det var en jättelång dröm som först började på gården i sig, där klarade vi oss från ett jättestort anfall. Sen när det var över skulle vi med häst och vagn ta oss in till Nybro, men via skogen.
Dock visste jag att vi skulle bli upptäckta hela tiden, och såg typ som en stapel med hur mycket tid som fanns kvar innan vi blev skjutna. Mycket stressande.
Vaknade exakt nu av att SvD damp ner i brevinkastet och räddade mig från skiten, för stapeln var nästan full och min faster hade precis blivit skjuten.
Nu är jag svettig, rädd och trött.
Fansatansjävlaskit.
