Behovet av att sätta spår
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Härom dagen när jag stod och väntade på bussen såg jag den gamla slitna frasen "I was here" skrivet på väntbänken (En annan favorit är också "I love ?"). Jag har funderat över detta många gånger. Syftet måste ju någonstans vara att man vill berätta för omvärlden att man finns typ, att lämna ett avtryck. Är det inte då otroligt idiotiskt att bara skriva "I was here"? Det är ju totalt anonymt, såvida man nu mot all förmodan skulle heta "I". Det roliga med just denna bilden är dessutom att något annat stolpskott har skrivit "I was here too", som att någon vill ta ner den andre "I" på jorden och berätta att den minsann var där också, så den ska inte tro att den är något.
Alternativet är att den andre kände någon slags samhörighet med första "I" och kände sig manad att framföra detta.
Jag vet inte.
Men framför allt är det kanske mest intressant hur människan har ett behov av att lämna avtryck, att det är viktigt för oss att berätta att vi finns/har funnits.
Jag är inte bättre än någon annan, jag hade drömmar om att skriva en bok. Varför vill man göra det? Antar att det är ett sätt att göra sig odödlig. Och på ett sätt funkar väl bloggandet ungefär likadant.
Så...
I WAS HERE.
