flying kite

Då var bollen i rullning.

Jag tänker inte komma med löften, tänker inte sätta upp omöjliga mål som jag sedan inte kommer nå och bli grymt besviken på mig själv.

Men jag tänker försöka. Mest på skoj.

För om jag gör det lite sådär på skoj så känns det inte så definitivt.

Jag vågar knappt skriva vad det gäller,

så läskigt känns det.

Sluta röka.

S l u t a  r ö k a .

 

Cigaretten som varit min bästa vän i 16 år nu.

Alltid funnits där med tröst och sällskap.

Kaffe med cigg.

Prata i telefon och röka.

Morgonciggen.

Cigaretten med en god vän och djupa samtal.

Eftermatenciggen.

Cigaretten på ett fik i flera timmar.

Eftersexciggen.

 

Det kommer bli tufft, och det här låter säkert konstigt,

men jag sörjer.

 

Och jag vill inte ha några moraliserande kommentarer om rökare,

vill inte ha några enfaldiga kommentarer av ickerökande som tror att "man kan bara man vill" och aldrig varit beroende av något i hela sina liv.

Faktum är att jag egentligen inte vill ha några peppande kommentarer heller, inga "Du kommer fixa det här!" osv, för det är inte alls säkert att jag gör det. Jag tycker inte att det här ska bli kul, jag ser det inte som en utmaning eller något som jag ser fram emot. Jag ser det som en nödvändighet för min hälsa.

Och jag är livrädd för att sluta.

Jag tycker inte alls att det ska bli kul.

För mig känns det som att jag förlorar något, inte vinner något, och ni må tycka att det är hur idiotiskt som helst, men det är exakt så det känns.

 

Men nu är alltså bollen i rullning.

Jag har ringt min neurolog för rådgivning (epilepsin sätter en del käppar i hjulet) och jag har tom köpt elcigaretter. Av någon anledning så tror jag att det är just dom som kommer bli min räddning.

 

Det kommer gå sakta, men det börjar nu.