flying kite

Det jag är mest konsekvent i, är att jag sällan är konsekvent.

Inlägget som måste skrivas.

Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter

Det kommer att handla om rumpor.
Och att de klappas/daskas/klatchas på dem av ens significant other.
Detta är inte på något sätt enbart riktat mot min älskade Martin, utan mot i stort sett alla män.
För visst fan har vi alla varit med om det?
Och det är såklart inget som enbart hör till oss som är i förhållanden, singlarna är precis lika utsatta, men då oftast av slemmon på krogen.
 
Jag vet inte alltså...
Jag förstår det inte.
Vad är det egentligen som ska uppnås med denna handling?
Ingen kan väl förvänta sig att detta ska sätta igång några feromoner och på så sätt leda till amorösa lekar?
Länge trodde jag att snubbarna ville att man skulle fnissa lite halvgenerat men ändå gillande, att det var det som var anledningen (jag har dock aldrig vikt mig inför detta).
Jag tror inte att någon tjej verkligen uppskattar det.
Faktiskt.
Man ser att det händer lite då och då, bara man håller ögonen öppna, och jag skojar inte - varje gång jag har sett det har tjejen i fråga slagit undan handen på den som daskar till henne.
Det är liksom en instinkt, även om hon försöker rädda det med ett litet fnitter efteråt.
För på något sätt är det kränkande. Och jag menar absolut inte att låta som nån militant feminist, för det är jag inte, men ge fan i våra rumpor om ni inte är helt säkra på att det är okej!
Det ÄR defakto ett sätt att sätta tjejen på plats. För rumpan tillhör absolut the private area, och genom att röra vid den rör man sig definitivt i ett område där man bör beviljas uppehållstillstånd. Och genom att förbise detta säger man att man skiter i vilket och tar för sig oavsett vad rumpans ägare tycker.
 
Kan tyckas att jag gör en höna av en fjäder, men det skiter jag i.
Jag tycker såhär.
Det handlar helt enkelt om respekt.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: