Looking the part
Kategori: Och så går en dag och kommer aldrig åter
Snart sätter den igång, min utbildning till anhörigterapeut.
Så de nästkommande tre åren vet man vad man ska göra.
Är tokigt peppad, men också lite nervös.
Det känns stort och "på riktigt".
Drar upp till Stockholm nu på torsdag för att gå på första semenariet som varar ett par dagar.
Hoppas på att möta upp Sara, och allra helst också Annie, för en bit mat och gemytligheter nångång under tiden också.
Hoppas detta går vägen nu, jag vill verkligen det här.
Jag går all in.
Visst fan ser jag ut lite som en terapeut om jag anstränger mig?
