Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så fick jag en present av Martins farmor i påsk.
Hon hade gömt den i ett påskägg som jag fick leta efter.
När jag hittade det så låg det godis där i.
Klassiskt och gulligt, tyckte jag.
Jag blev hedrad och nästan lite töntigt rörd över att ha fått ett eget hemmagjort porslinsägg, med tanke på att Martin och Tobbe har varsitt speciellt som de får godis i varje år.
Nu har jag alltså ett jag med = I'm in!
MEN, det slutade inte där!
När jag tackat sa Martins farmor Eva till mig att jag skulle titta i botten på ägget, och där nere låg ett litet litet paket... och där låg en jättefin guldring!
Jag frågade Eva om hon friade till mig, men nej, hon ville bara att jag skulle ha den.
Hon hade själv ärvt den av sin syster, men ville hellre ge den till mig när hon levde så hon fick se hur glad jag blev.
"Så du har något att minnas mig med", sa hon.
Och jag lovar Eva, det ska jag göra.